Ulrika Haake, docent i pedagogik vid Umeå universitet, har egen erfarenhet av att vara ledare i akademin, genom uppdrag som dekan och prodekan vid Samhällsvetenskaplig fakultet. Hennes forskningsintressen rör sig inom framförallt tre områden; ledning, ledarskap och styrning inom akademin (ofta med genusperspektiv), jämställdhet inom akademin samt ledarskap och kön inom polisen.
Jämställdhet i högre utbildning är ett tema mer aktuellt än någonsin. 2016-2017 har Nationella sekretariatet för genusforskning av regeringen i uppdrag att stödja högskolesektorns arbete med jämställdhetsintegrering (JiHU). Tidigare initiativ har bl.a. varit IDAS-projektet (2004-2007), ett nationellt ledarförsörjningsprojekt för att få fler kvinnor på höga akademiska poster, samt Delegationen för jämställdhet i högskolans arbete (SOU 2011:1) som lyfte fram styrning, stöd och strategier som centrala områden att arbeta vidare med. Ulrika Haake har funnit att prefekters utveckling som ledare är en könad process där kvinnor och män, som i början uttrycker liknande tankar om akademiskt ledarskap, utvecklar olika typer av ledaridentiteter. Kvinnors ledarerfarenheter från forskningstunga miljöer har utifrån en annan studie beskrivits som ett möjligt ”mission impossible”. Tillsammans med Charlotte Silander, Leif Lindberg och Ulla Riis har Ulrika konstaterat att akademin består av olika världar vad gäller övergångar till forskarutbildning och möjligheten att göra akademisk karriär. Metaforer som ”leaking pipeline” och ”svarta hål” är inte de bästa för att förstå ojämställda karriärvägar inom akademin. Horisontella analyser behövs och de ger mer robusta förklaringar till bristande jämställdhet. Vilka värderingar som hålls högt inom forskarutbildningen har vidare i hög grad visat sig bero på om ämnet är mans- eller kvinnodominerat. Forskargruppens senaste projekt handlar om en forskningsöversikt av nordiska studier kring kön och karriär inom akademin för åren 2003-2016. I denna keynote kommer erfarenheter från 20 års forskning att lyftas fram.