No title
Denna artikel granskar kritiskt Svenska kyrkans förhållningssätt till migranters integration utifrån kontextuell teologi och pedagogisk teori. Med utgångspunkt i tre års etnografiskt fältarbete med en bibelstudiegrupp bestående av ensamkommande afghanska ungdomar, kontrasteras två pedagogiska modeller: en monologisk, assimilationsinriktad modell och en dialogisk, deltagarbaserad modell inspirerad
